För nu kommer det ytterligare matnyttigt från ett av visdomens skafferi, dvs. mitt livs klokskaper.
Så här ligger det till:
Om det är något som jag verkligen lärt mig under livets gång så här långt så är det vikten av att hålla en jämn blodsockernivå. Det kan låta lite sådär ”träning och hälsa”-hetsigt och tråkigt, men faktum är att det är ett av de allra enklaste sätten jag känner till för att öka livskvaliteten. Ja, faktiskt!
När mitt blodsocker sjunker så blir jag något eller i värsta fall flera (eller alla!) av följande; trött, lättirriterad, lättstött, otålig, känslig, gnällig, trögtänkt, spänd m.m. Ibland slår det till som en käftsmäll, men för det mesta är detta något som kryper sig på. Man fixar och donar och omärkbart glider man över till att bli den där personen som man inte tycker om och som ingen annan heller tycker särskilt mycket om. Och vad värre är; man mår dåligt. Man hamnar på kort tid flera steg närmare gränsen för psykisk och fysisk ohälsa, och allt för att man inte ätit!
Alltså; en jämn blodsockernivå är ett enkelt sätt att minska på onödiga raseriutbrott, gråtanfall, konflikter, upplevda hinder i vardagen, med mera, med mera. Jag menar inte att det är något som man ska ta bort från sitt liv helt och hållet, absolut inte, jag tror det är nyttigt för alla att få lite raseriutbrott eller gråtanfall då och då. Men det kan lätt bli lite tröttsamt om man ska hamna i det gränslandet dagligen. Allt man behöver göra är att tänka över sin dag; vad ska jag göra idag, hur länge ska jag vara igång och hur många mål mat och mellanmål behöver jag för att upprätthålla blodsockret under dagens aktiviteter? Eller se till att äta med jämna mellanrum och inte alltid vänta tills man är hungrig – då kan det redan ha dykt för mycket!
Skalman var inte så dum, med sin mat-och-sov-klocka. Typisk bra-och-ha-grej för den stressade postmoderna människan.
Alltså, det är av största vikt att bibehålla en lagom hög blodsockernivå. Glöm inte det.